Det är inte lätt att behöva fightas med sina demoner varje dag. Det finns ju trevligare saker att lägga sin energi på. Men ibland så har man inget val.
Det är rädslor som jag ser i allt. Det är känslor som är svåra att styra. En tomhet i bröstet som inte vill ge sig. Ångest. Förhöjd puls. Dissociationer. Svårt att andas.
Jag känner mig oduglig, jobbig och jag känner att ingen vill veta av mig.
Det är svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det jag känner.
Jag överanalyserar. Eller gör jag verkligen det? Jag kanske ser sanningen, men är så rädd för den att jag skyller på överanalys. För att försöka lätta på rädslan? Jag vet inte. Jag vet ingenting.
Jag vågar inte fråga rakt ut. Jag väver in allt i allting så att min osäkerhet inte ska synas för mycket. Jag vet att jag inte kan dölja den helt..
Relationer är svåra. Jag vet inte hur man gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar