Tröttheten & ångesten

Trött, tröttare & sen jag.

Jag drunknar i mina egna ögon. Hjärnan är full av bomull och ångest. Ryggen gör ont. Jag spänner mig så att jag inte kan stå, sitta eller ligga normalt.

Det är dags att göra något åt min medicinering. Eftersom att depressionen är mycket bättre men ångesten högre måste något göras innan jag hamnar i samma gamla karusell igen.

Jag förstår mig inte på min ångest. Den har absolut ingen anledning att finnas här hela tiden. Jävla GAD. Den är för tillfället jobbigare än borderlinen.

Ångest, ångest, ångest. Vill min kropp inte må bra? Jag undrar... Jag vet vad jag vill, men jag känner mig motarbetad av mig själv.

Kass.